ONSDAG

Vi kan ha haft de två mest kaosartade dagarna i våra liv. Trodde aldrig att jag skulle längta så mycket efter att få komma hem till Östersund, men det är så fruktansvärt skönt.

Vi kom fram till Uppsala sent lördagkväll, sen var vi igång hela söndagen med IKEA, avdentsfika med kimpos mamma & farmor och sen spenderade vi kvällen ute hos min familj. Måndag åkte vi bara in till Uppsala och hämtade släpet och började packa som dårar. Vi fick ihop rätt mycket skit med alla våra grejer. Men lämnade inte stan förns tre kanske. Sen kom vi ju inte längre än till Sala. Där fick vi punktering på släpet och vänster sida av både bil och släp skjutsas in i mitträcket och ställer sig sen tur nog till höger av vägen (enfilig) så att trafiken kom förbi. Visserligen låg vi nog bara i 70km/h men jag har aldrig varit så rädd förut. När jag förstod att kimpo inte kunde göra någonting för att förhindra att något skulle hända så trodde jag att allt va kört. Om inte tack vare mitträcket eller diket men kanske för bilarna som kom bakom oss (som inte kom bakom just då det hände). Sen stod vi nog en timme och väntade både på polisen och bärgare. Bärgaren kom och vi började köra bort allt till en ficka där vi bytte däck på släpet, trodde att vi skulle kunna dra det efter bärgaren till verstaden, men icke. Det fick stå kvar medans vi körde iväg med bilen. Efter en timme var vi tillbaka för att hämta släpet, och hade det inte stått kvar då så vet jag fan inte vad jag skulle gjort. Men kvar var det och vi körde iväg med det också.
Sen löste vi det i sista stund med att fixa ett hotellrum i Sala, och vimsade omkring där runt kl 22 för att leta efter ett öppet ställe att köpa middag på.
Tisdagen var lika jobbig den med två miljoner samtal som skulle göras. Efter alla samtal checkade vi ut och gick till Hertz där vi skulle få hyra en äckligt dyr bil, hämtade den, åkte fyra mil till Avesta för att hämta ett nytt släp som dom lovat oss eftersom att det inte var vårat fel att det förra släpet skadats. Sen tillbaka till Sala och verkstaden där vi tömde både släp och bil till det nya släpet och den nya bilen. Vi kom ifrån Sala vid halv fyra.
Jag har aldrig varit så nojjig i hela mitt liv. Hade ögonen på släpet, vägen och hastighetsmätaren konstant. Frågade kimpo "VAD VAR DET SOM LÄT!??", och varnade "AKTA RÄVEN!!!!" konstant för att jag var så rädd att det skulle hända igen. När vi närmade oss Sveg började kimpo känna sig riktigt dålig så vi stannade vid en mack för att köpa Ipren, Red bull och vila en 40 minuter. Där var typ andra gången jag bara ville ge upp allt. Skulle vi ta in på ett hotell i Sveg? I hur många dagar? Har hotell öppet kl 23? Ska jag köra? Och riskera att åka fast? Ska vi sova i bilen, när både släp och bil måste lämnas tillbaks imorgon? Höll på att bli knäpp där ett tag. Men vi kom iväg trots att kimpo var långt ifrån 100. Sen vid tolv-halv ett stannde vi i 30 för en powernap som hjälpte otroligt mycket. Hemma var vi vid tre. Vi åkte alltså från Sala till Östersund, snittade 70km/h hela vägen, en resa på 11,5 timmar. Kan vara det stördaste jag gjort. Jag tror att jag stannar här uppe ett tag.

Det blev visst en hel uppsats. Men ibland måste man skriva av sig lite. Kim har precis åkt iväg till ishallen, det är match 19.00. Om jag inte somnar innan dess ska jag nog åka ner och kika. Kim är inte kry och dom kommer förmodligen förlora eftersom att dom ska spela mot det enda laget som är bättre än ÖHC. Men det är ju inte som att jag har något bättre för mig.