DAG 03 - MINA FÖRÄLDRAR

Om ni inte hängde med i förra inlägget så är alltså Kimpus min första kärlek. Jaja. Mamma kommenterade i det förra inlägget och började nästan gråta bara av att veta att detta inlägg är tillägnat henne.

Det är alltså så med min mamma, att hon är bäst. Och jag försöker säga det till henne så ofta som möjligt, försöker skämma bort henne med en massa fina komplimanger som hon är värd.
Jag köpte en bok till henne i somras, en fylla-i-bok, som blev helt färdigifylld nyligen. Hon grät igenom hela. Till och med av "Det smartaste du sagt: Ful får man vara, men inte dum". Och jag har lite som en regel, att alltid försöka överträffa mig själv. Mitt mål är att alltid försöka klämma ur mamma fler tårar än vid tidigare tillfällen, desto mer hon gråter - desto bättre har jag lyckats. So here we go...
Min mamma heter Anette och har en 20 års arbetslivserfarenhet hos Försäkringskassan i bagaget. Nu är hon hemmafru och tar så väldigt bra hand om mina tre fina bröder därhemma, och min bonuspappa såklart. På fritiden gillar hon att gå på yoga, pilates och att umgås med mig! Jag blir faktiskt helt slut av att bara tänka på min mamma och alla hennes projekt och ungar. Jag ser upp till henne otroligt mycket för det, och hoppas att jag har mycket kvar att lära av henne.
Mamma är den mest kreativa person jag känner. Just nu håller hon på att skriva på flera bokmanus (ett är redan inskickat till flera olika förlag), hon målar tavlor, målar annat, gör egna smycken (jag har fått ett som är gjord av en sked, ska slänga in en bild på det sen!), inreder, syr kläder, stickar osv. Hon har alltid nya projekt på gång och jag förstår ärligt talat inte vart hon får allt ifrån.
Min mamma är en utav mina bästa vänner och jag kan prata med henne om nästan allt. Jag uppskattar allt du gör för mig (och det är mycket) och jag saknar dig varenda dag.
Mamma är den kärleksfullaste person jag känner, och jag kan nog våga hoppas att jag fått det ifrån henne.

Min pappa heter Roger och bor i Umeå. Jag hade hoppats att jag skulle komma närmare honom nu när jag flyttat uppåt i landet, men det visade sig att avståndet nästan var detsamma som från Uppsala tyvärr (vadå koll på geografin?). Han flyttade till Umeå för 2,5 år sedan ungefär och sedan dess har vi setts mycket mindre, vilket jag tycker är väldigt tråkigt.
Pappsen jobbar på kommunen i Umeå med beteckningen IT-snubbe. Det är min gissning i vilket fall. Jag ringer honom jämt när jag behöver hjälp med alla möjliga tekniska prylar.
Han har ett stort intresse för teknikprylar så som mobiler, datorer, tvapparaturer osv samt bilar. Ni vet det där uttrycket "Han byter bil lika ofta som en annan byter kalsonger"? Det grundades efter min pappa. Fast jag tror att han blivit lite lugnare vad gäller bilbytet på senare år.
Pappa är gift och gav mig en lillasyster (som jag fått vänta på alldeles för länge!) för ungefär 1,5 år sedan.
På fritiden är han en riktig hemmapappa som uppskattar en öl då och då (jag ska fråga farbror kent vart han köpt "det finns inga öl i himlen så jag dricker dem nu"-tshirten så ska jag skicka en på posten till dig!) mellan pauserna från renoveringen av deras hem.
Jag ser upp till min pappa otroligt mycket och hoppas att jag ärvt mycket hjärna av honom. Han kan teknik, han kan renovera, han kan svara på de flesta av mina frågor och är väldigt allmänbildad. Ok, de två första egenskaperna kanske är lite manhaftiga, men allmänbildning vill väl alla ha?
Min pappa är helt underbar, den bästa pappan som finns! Och jag är dig evigt tacksam för att jag fick ärva din humor, för satan i gatan vad rolig jag är!
Jag saknar ibland stunderna vi hade när du bodde kvar i Uppsala. Men jag tycker att vi fått tillbaks lite av våran gamla relation på senare tid och jag hoppas att den bara blir bättre.

Ni är de bästa föräldrarna man kan ha och jag älskar er oändligt mycket! Kärlek till er ♥