Vi får se om ni hänger med i konversationen som var mellan mig och mina bröder tidigare idag.
Emil: Jag stänger dörren, vi vill vara ifred ett tag.
Ok, redan där borde jag ha förstått att något skumt var på gång.
Lite senare går jag in i rummet, och:
Adam: Ja vill ha meja dodis.
Jag: Godis? Ni har väl inte ätit nåt godis?
Emil: Adam... Vad pratar du om egentligen?
Adam (pekar på lådan): Meja dodiiiiiiis
Och vad ligger i lådan om inte en massa godis, som dom fått igår av m&m.
Jag: Vad har ni fått det här ifrån? Vet mamma om att det ligger godis här?
Emil: Ja, det vet hon.
Jag: Ok, vad bra, då gör det inget om jag berättar det för henne?
Emil: Nä.
Jag går ut ur rummet.
Emil: Eller Ellen... mamma vet inte.
Det hela slutade med att jag lovade att inte berätta för mamma om jag fick ta ner det till skåpet igen. Det gick dom med på. Fast jag berättade såklart för mamma (fast som inte berättade för pojkarna att hon visste) och dom fick några godisbitar ivar för att dom var så söta. Vadå uppmuntra ljug? Jag är ju bara världens bästa storasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar